Det nya livet som mamma till Max

Så kom han äntligen,vår älskade Max! 2 veckor försenad, närmare bestämt den 23 maj.

Ska berätta från början. Efter att ha varit hemma från jobbet i 4 veckor så var jag den 18 april hos Maggan, världens bästa barnmorska. Hon gjorde en hinnsvepning och konstaterade även att jag redan öppnat mej 1 cm. Men den hinnsvepningen gjorde inte så stor skillnad för det hände inget förrän på söndagen den 22 maj!

Då vaknade jag vid 5 på morgonen av att jag hade ont och kom fram till att det var nog värkar :) Det gick 7 minuter mellan värkarna så jag gjorde inte så stor affär av det. La mej på soffan med min Iphone där jag laddat ner en app som klockade värkarna. Dagen spenderade jag i sängen tittandes på Kvarteret Skatan med värkar till & från.

När klockan var halv 8 på kvällen skulle vi äta & innan dess gick jag på toa. Då upptäckte jag en blödning. Fick ju panik & började storböla & Pidda blev ganska nervös. Så vi ringde in till förlossningen & blev lugnade av en trevlig kvinna som sa att det inte var nån fara & att vi skulle avvakta tills det var mellan 3-4 minuter mellan värkarna. Men hon sa även att om det blir alldeles för jobbigt så skulle jag ringa igen.
Jag kunde förstås inte äta ngt. Kunde inte ens sitta ner. När klockan sen var 01.00 på natten beslöt jag mej för att det fick vara nog. Jag var så satans trött men jag kunde inte ens ligga ner i sängen under värkarna. Så vi ringde igen & fick prata med en barsk kärring som besvärat sa att vi fick komma. Vi ringde mamma & sa att vi skulle åka in men jag var övertygad om att vi skulle få åka hem igen så vi sa att vi skulle ringa igen.

När vi kom in så kopplade mig till ctg & jag låg där ett tag & under tiden så kom mamma. Hon kunde ju inte somna om :)
Sen kom barnmorskan in igen & skulle kolla hur pass öppen jag var. Då skickade jag ut mamma & Pidda (ville inte att de skulle vara där när de gjorde de undersökningarna) Men innan de gick ut så gissade vi, mamma gissade på att jag var öppen 4 cm & Pidda gissade på 3 cm. Själv gissade jag bara på 2 cm.

Gissa om vi blev förvånade när hon säger att jag är fullt öppen! Så jag hade då gjort allt förarbete hemma & skulle bli inskriven :)



Vi fick ett rum & jag blev ju helspeedad & tänkte att nu jävlar kommer den snart ;) Jag fick ta en dusch men det hade jag inte ro till.

Vid 6 så tog de hål på hinnorna & vattnet gick & jävlar vad ont jag fick! Då var jag helt plötsligt bara öppen 8 cm. Jag hade så mkt fostervatten att de hade tänjts ut till 10 cm.

Lustgasen hjälpte inte värst mkt så jag fick epidural & det var ju helt fantastiskt =) Stackars Pidda han blev helt förstörd av att se mej ha ont ;)

Sen fick jag även värkstimulerande dropp för att jag skulle öppnas mer. Men när klockan blivit 10 på förmiddagen så hade huvudet inte kommit ner mer & jag hade inte öppnat mej mer & då började de prata om snitt.
Läkaren sa att vi skulle avvakta en timme. Och när det gått en timme så beslutade de att snitta mej eftersom huvudet inte vill komma ner.

Det var inte fara för hans skull eller för min men det hände lixom inget. Så de satte in en kateter (fy fan vad obehagligt) och sen rullade vi ner till OP. Jag fick lokalbedövning och efter 10 minuters slitande och ryckande så hörde vi ett vrål, 12.21 närmare bestämt. Jag frågade direkt vad det var för ngt men det fick jag vänta med sa dem :)

Sen kom de upp och visade vår lilla Max. Tyvärr så började jag kräkas & skaka som ett asplöv så jag fick ligga på uppvaket efteråt i ca 3 timmar. Skitjobbigt för jag fick inte veta ngt om Max.
Och Pidda & mamma fick inte veta hur jag mådde.

Men sen fick jag äntligen komma upp till dem & då mätte & vägde de honom.  4330 gram & 52 cm.


Ja ni får ursäkta att det är rörigt & konstigt skrivit men det är vissa saker jag glömt + att jag har ju bara skrivit i stora drag :)

Jag jobbar fortfarande med mitt inlägg om dagen då Max föddes ;) Det gör jag dock på den vanliga datorn & sen så är det vissa saker jag glömt. Men de kan vi ta en annan dag ;) Iallafall, imorgon blir Max 1 månad! Tiden har verklligen gått fort. Han är världens mysigaste lilla bebis. Till och med när han skriker sig blå ;) Tänk så mycket man kan älska någon. Det är helt otroligt, konstigt är oxå att man kan sitta och titta på honom hur länge som helst. Han är faktiskt väldigt snäll. Det säger väl alla, men han är faktiskt det. Han får små gråtutbrott på kvällen & det är för att han är så satans övertrött. Men det bruka gå över ganska fort tycker jag. Men när han skriker helt tröstlöst så gör det ont i hjärtat fast jag vet att han bara vill somna. Ibland behöver han bara fisa dock ;) Svårt att veta vad jag ska skriva just nu. Kan inte ens lägga till bilder för det vet jag inte hur man gör från Ipaden. Ska ta reda på det. Kanske kan göra det från mobilen. Imorgon ska vi möta upp min släkting Yolanda som kommer från England. Ska prova åka buss med gangstern för första gången. Det borde gå bra, han gillar ju att ligga i vagnen. Han gillar även att åka bil, då somnar han direkt. Det är konstigt, han kan gråta hur mkt som helst men så fort man startar bilen så somnar han :) Nej, nu ska jag försöka sova lite innan det är dax för matning. Ska verkligen skärpa mig när det gäller bloggen men man har ju lite annat att tänka på nu ju ;)

Ja, när man har en liten bebis så hinns det inte riktigt med att blogga ;) Passar på nu när den lille gangstern ligger hos sin pappa & morrar :) Lovar att försöka blogga ikväll om den nya familjemedlemen. En sak är iaf säker, livet är inte som de varit ;)