Det nya livet som mamma till Max

Jag älskar denna bilden. Ska fan förstora den.. 

Min morfar blir bara sämre och sämre för varje dag som går. Nu kan han inte ens skriva till oss som han kunde innan. Det enda sättet att kommunicera med honom på är att han får peka i en bok.. Fy fan, det är så jävla jobbigt. Det är inte min morfar! Jag saknar min "riktiga" morfar så mycket att det gör ont. 

Jag får så dåligt samvete för att jag inte besöker honom oftare men jag tycker att det är så fruktansvärt jobbigt att se honom så. Han är helt klar i huvudet ju men kan inte säga vad han vill till oss. Det låter så egostiskt att jag tänker så men jag är en väldigt känslig människa. Jag kan inte se mina nära och kära må dåligt. 

Min morfar har ALLTID ställt upp för mig & Jesper. Och det är jag honom evigt tacksam för..  Jag har alltid tänkt att morfar kommer att finnas alltid. Det kommer han ju inte så klart... Varje morgon är jag livrädd att mamma ska ringa och säga att morfar har dött..  Jag känner inte mig redo för att mista honom.

Älskar dig morfar!