Det nya livet som mamma till Max

Ja, det har verkligen varit bloggtorka. Har inte rikigt kännt för det. Morfar lämnade oss den fredagen 25:e September och allt har känts upp och ner sedan dess.


Mamma,Anki & Mormor var hos morfar från tidig morgon till sen kväll hela veckan. Jag och Jesper var oxå där på kvällarna. Det kändes väldigt konstigt. Man satt där och bara väntade på att han skulle dö. Det låter hemskt men så var det. På torsdagen åkte jag dit på kvällen och mamma & co hade bestämt att de skulle sova där för att de trodde inte att morfar skulle överleva natten. Vid 23-tiden bestämde jag och Jesper oss för att vi skulle sova där också.

De hade ställt in en säng till mormor i morfars rum och de hämtade en madrass till mig eftersom jag låg på golvet. Det fanns också ett ledigt rum som mamma och Anki turades om att sova i. Jag och Jesper delade denna 80-madrass. Inte särskilt skönt. Sov inte många timmar den natten. Vaknade vid 6 och bestämde mig för att åka till jobb. Åkte bara hem och tog en dusch. Jobbade hela dagen och åkte hem för att vila lite. Hade sagt till mamma att jag var för trött för att åka upp direkt men att jag skulle kanske komma senare.

Precis när Pidda stod och lagade mat så ringde mamma och sa att vi var tvungna att komma dit. Så jag kastade mig i bilen. Körde ner och hämtade Jesper. Han hoppade in i bilen med en cigg och jag tänkte bara att skitsamma. Samtidigt ringer mamma och frågar var vi är. Då frågar jag om han är borta och det var han.

Jag har nog fan aldrig kört så snabbt och vårdslöst men jag var tvungen att komma dit snabbt för att se om det verkligen var sant.

Och det var ju sant. Min älskade morfar hade äntligen fått somna in. Jag har aldrig sett en död människa innan men det tänkte jag inte ens på. Jag ville bara krama om honom och aldrig släppa taget.  De på Kungshult var helt underbara. Fixade kaffe och mackor och allt sånt. Sen hjälpte de mormor att klä på morfar hans egna kläder. Och de tände ljus och vi gick in igen..  Han var så fin och fridfull, det såg ut som han bara sov.

Jag tror inte att jag riktigt förstått att jag aldrig kommer att få se honom igen. Vi ska ha begravning på torsdag, efter det så kanske jag fattar.

Vila i frid världens finaste och underbaraste morfar... Du finns för alltid i mitt hjärta!